Resterna av Åmål - Årjängs Järnväg, eller Svanskogsbanan som den kallas i dagligt tal, är en mycket vacker järnväg. Den 25 kilometer långa banan slingrar sig såväl i tät skog som på ängsmark och efter sjöar. Banan utgår från Åmåls Djuphamn vid Vänern och går genom en tunnel till Åmål Östras gamla station. Sedan passeras JÅÅJs bangård och järnvägsmuseum innan stigningen inför viadukten över SJ. Efter detta är banan ganska jämn en lång bit bortsett från några mindre uppförsbackar och nedförslut. Den första av banans vägkorsningar med ”ljus och ljud” är korsningen med RV45 och vid den andra ligger hållplatsen Slommerud som håller på att restaureras av några medlemmar. Strax efter den tredje bevakade vägkorsningen ligger Jakobsbyns hållplats, och i det gamla huset bor en annan av JÅÅJs medlemmar. Efter Finntorp går banan på en bank i sjön Kalven, och norr om Kroppans hållplats, strax efter länsgränsen mellan Älvsborg och Värmland går banan väldigt vackert efter sjön Ömmeln. Mellan Kroppan och Ömmeln finns också ”stridsvagnshindret”, en anordning med

vars hjälp man kunde spärra spåret för trupper och militärfordon. Efter Ömmelns station går det uppför mot banans högsta punkt, 140 meter över havet, som finns mitt inne i den 263 meter långa Bollsbytunneln. Det faktum att banan har två tunnlar är en av de saker som gör Svanskogsbanan unik i jämförelse med andra museibanor i Sverige. Efter att ha åkt genom Bollsbytunneln så bär det nerför, och på väg till Svanskog passeras hållplatserna Källtegen och Svanskogs Folkets Hus. I stort sett är det nerförsbacke ända från tunneln fram till Svanskogs station. Detta kan vara en väldigt svår backe att forcera på väg från Svanskog till Åmål. Främst i lövfällningstider men även på sommaren har det hänt att ett tåg fått backa och ta ny fart.